Learny

Learny

Språkröret | Blogg

Språkröret är en plattform för historier från barn & unga tagna ur verkligheten, namn är fingerade, själva historierna är lätt modifierade.

Amina & Mohammed - Irak

SpråkröretPosted by admin Wed, September 12, 2018 13:04:16
Jag fick möjlighet att sitta ner tillsammans med Amina 21 år och hennes kusin Mohammed 23 år, båda är födda i Sverige, men har föräldrar från Irak. Detta är deras historia:

Mohammed: För min del är det oftast på jobbet. Ett exempel att jag talar arabiska så kan de säga att ”det låter så jäkla konstigt när du pratar”, ”muslimer är bara terrorister”. Mitt jobb är att hjälpa människor som har svårt med det svenska språket. Jag kan ge dig ett annat exempel. När jag hade talat med en kund så är det en av mina kollegor som säger, ”när du pratar är det precis som om du har kräk i halsen”. Jag blev såklart chockad, en annan gång säger hon ”när du pratar låter det precis som när två ankor bråkar”. Jag vet inte vad ska svara jag blir bara så förvånad och chockad.

Amina: Man måste alltid vara i försvar mot frågor man får. Om folk ställer en fråga och vill ha en förklaring så är den ändå riktad på ett sätt, där det inte spelar någon roll vad jag säger så köper de inte vad jag säger.
Mohammed Jag läser mycket på internet och är intresserad av religion. Ibland läser jag på t.ex. Aftonbladet och kommentarerna till en del artiklar är helt sjuka och jag blir äcklad av att läsa det. Det finns så mycket människor på internet som har kommentarer och där sitter de och gömmer sig bakom en skärm, men ute i samhället försöker de att dölja sina åsikter. Frågan är varför de beter sig så och där tror jag att media har en stor del i det hela och ger fel bilder av vad Islam och muslimer är. Jag skulle inte våga säga ifrån för om jag skulle som exempel säga till den där kvinnan som tycker att det låter som om jag har kräk i munnen. Då skulle hon säkert säga ”Titta nu på honom, han använder våld vad var det jag sa”. Jag försöker tänka på att den person som säger så till mig, har inget i huvudet och det är inget att bry sig om.

Amina: Jag är precis tvärt om, jag låter det aldrig komma till den punkten. Jag tacklar det såklart på olika sätt som t.e.x. om jag skulle få frågan om att alla muslimska män slår sina fruar. Då försöker jag ta det med ett lugn och fråga personen om hur många muslimska män som personen känner, för här kan jag berätta om mina egna bröder som definitivt inte är på detta sätt.

Men skulle jag bli utsatt för ett personangrepp så skulle jag svara annorlunda, det är ju riktat till mig och därför känner jag ett behov att försvara mig. Men folk ska alltid diskutera vem som är invandrare och vem som är svensk. Jag menar att om man är har bott här i 40 år så kan man lika gärna släppa det begreppet, för då är man svensk enligt mig. Men då kommer det alltid någon med ett fyndigt svar som exempel; ”Så du menar att en katt som är född i ett stall är en häst?” Då blir det personligt, vilket är väldigt irriterande, men jag försöker att behålla lugnet och fortsätta att svara sakligt. Men jag förväntar mig hela tiden att frågor ska komma oavsett vart jag än befinner mig.

Mohammed: Jag håller med så är det hela tiden. Jag har bott i hela mitt liv i Sverige och jag kallar mig svensk. Men då får jag hela tiden höra, ”nej det är du inte för har en utländsk bakgrund” Ibland blir det så bisarrt. Jag kommer ihåg speciellt en händelse och det var när jag var i Stockholm och då träffade jag en socialdemokrat som heter Juan och är från Chile. Han har samma problem som jag, att han hela tiden blev kallad utlänning. Han berättar för mig att han ville han åka tillbaka till Chile för att bo där ett tag. Vad tror du händer när han kommer dit? Jo där säger alla ”där är svensken, där är han svensken”. Det slutar med att man inte har något land, man tillhör inte här och man tillhör inte där, så vart tillhör man då? Det som händer är inte okunskap från människor. Det har gått så långt i vårt samhälle att man kan skaffa sig informationen, men man väljer att inte göra det.

Amina: Jag tycker att media har en stor roll i det hela. Men främst så är det en samhällsstruktur anser jag. Det är väldigt sällsynt att man ser invandrare i andra yrken än lågavlönade jobb såsom städare, tvättare etc. Varje gång jag besöker ett ställe som exempelvis i den offentliga sektorn så blir jag glad om skulle stöta på en invandrare, då tänker jag ”wow, denna arbetsplats har öppnat en dörr för mer jämlikhet” Det som jag själv vet om det svenska samhället är det som jag valt att lära mig. Om det är något som jag inte vet är det för att jag valt att inte lära mig om det och så tror jag det är för de flesta människor. Man måste vilja veta för att kunna öka sina kunskaper om något.

Mohammed: Jag ska ge dig ett annat exempel. Några av mina kollegor på mitt jobb lyssnar på ett radioprogram där de diskutera om hur negativt Islam är. Mina kollegor pratar öppet om detta program och tittar på mig och skrattar när de ser att jag blir upprörd. Detta är ju på kommunen, jag trodde aldrig att sådant existerade där. Ett annat exempel som jag kan berätta om är när vi skulle ha en friskvårdsdag. De delade in oss i grupper och det finns ju mycket folk som jobbar där och knappt några invandrare alls. En av mina kollegor han är från Ungern så han och jag brukar prata och umgås lite under lunch och kafferaster. Denna dag så har de satt upp stora tavlor där de delat in i 13st grupper och det står fullt med namn på listorna inklusive namn på gruppen.

Jag och min kollega vi letar och letar, men hittar inte våra namn. Till slut hittar vi en grupp som fått namnet ”Lag resten”, men våra namn står inte med. Vi förstår då att det är vi som är ”Lag resten”, men hur ska vi hitta de andra som är med i vårt lag tänker vi? Till slut förstår vi, det är bara jag och min kollega från Ungern som ingår i gruppen. Hur kan man göra något sådant? Det är ju kommunen, jag trodde aldrig att det fanns något sådant där. Men nu förstår jag att det är där som de händer mycket. Men vad ska jag göra? Det är inte lönt att jag protesterar eller pratar om det, ingen lyssnar på mig ändå. Jag kan inte prata med någon inte ens chefen. Jag misstänker att han är rasist.

Jag har försökt att blanda in facket för att försöka få hjälp med detta, men det har inte funkat. När jag satte mig till bord med min representant för facket och min chef, så det första som min fackrepresentant gör att är att kasta fram en hög med papper om de regler som gäller på min arbetsplats. Jag har jobbat där i 4år, vilket gör att jag kan reglerna, men t.o.m. min fackrepresentant var på chefens sida och hade bestämt sig för at det var fel på mig, så vad skulle jag göra? Det var bara att lägga ner, återgå till mitt arbete och försöka att göra det bästa av saken, vilket är att ignorera alla påhopp.

Amina: Jag tror att om man ska hitta en lösning på dessa problem så måste man prata om dem och det är det som är svårt, för väldigt få människor vill ta diskussionen. Problemet är då att det fördomarna bar växer. Jag möter ofta människor som exempelvis talar om muslimer som en homogen grupp, där alla muslimer är likadana. Men jag är från Irak och inte ens jag vet hur det är att vara muslim i låt säga Indonesien, där det finns mycket muslimer.
Folk förstår inte heller att invandrare kan ha fördomar om andra invandrare beroende på vart man kommer ifrån och vilket kultur man har. Man buntar ihop oss till en och samma ”klump” och kallar oss invandrare, utan att egentligen veta vad det innebär.

Mohammed: Jag tror att om man som lärare ser objektivt på Islam och lär ungdomarna om hur religionen egentligen är till skillnad från allt negativt de läser i tidningarna så tror jag att man kan lyckas. Men är man redan negativt inställd till Islam så kommer det aldrig att går, för då har man redan bestämt sig. För ungdomar att få möta en vuxen som är påläst inom sitt ämne och kan förmedla bra bilder om religioner då tror jag att man kan nå fram på ett bra sätt också.

Amina: Jag tror också att man även måste prata om vardagen om hur det ser ut för en muslim i Sverige. Att man kan anpassa sin religion när man kommer till ett annat land. Några bär slöja några gör inte det. En del muslimer är väldigt extrema och en del är inte det utan har valt att ta seden dit man kommer. Man måste prata om att det finns en möjlighet för vissa muslimer att anpassa sig till det samhälle som man bor i.

  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.